55
Jag vaknar om nätterna i ren och skär panik. Det svider så i mina ögon men det finns inget jag kan göra åt det. Det svider så att jag är orolig för att bli blind. Det svider så att jag fäller ett par tårar.
Jag vaknar av att jag skriker, av att jag sliter i mig själv eller av mörkret. Jag vaknar av att mina lungor drar ihop sig så mycket att jag kippar efter andan, av att någonting trycker över min bröstkorg. Det trycker så hårt att jag är orolig att jag ska sjunka genom sängen. Jag får fortfarande ingen luft. Jag kan fortfarande inte röra mig.
Då det börjar svartna för ögonen börjar det släppa, jag får in syre och tårarna slutar rinna, trycket över bröstet släpper lite och jag tror inte längre att jag kommer att dö. Inte just precis nu iallafall.
54
2014 del 1.
Januari. Mycket fika, party och förkylning som löstes med halstabletter och gräddbullar.
Februari 1. Fortfarande oerhört kallt så naturligt nog spenderades det mycket tid inomhus i sängar/soffor under täcken. Jag mådde väldigt dåligt och grät oerhört mycket, slet i mitt hår och fick återfall efter återfall. Så jag åkte till morfar och gick långa promenader samt kontrollerade så att Zafira borstade sina tänder ordentligt.
Februari 2. Mamma fyllde 41 och undrade om jag tog bilder av henne. Jag och Inez gick på Tom Odell och det kändes som att mitt hjärta slog en biljon slag i minuten, det var så bra och så himla fint. Så bar jag även runt på Putte som inte såg riktigt lika nöjd ut över det som jag.
Mars 1. Det blev soligt och aningen varmare än tidigare, detta innebar - självklart - väldigt många eftermiddagar utomhus med massor av glass. Party. Under mars gick jag även i ide ett tag och ignorerade allting som borde göras och som önskades av mig och tittade på tre säsonger av Parks and Recreation.
Mars 2. 2x jag och 2x bra frukostar.
Och så kommer det jag enligt spotify lyssnat mest på under dessa tre månader även in, dvs ett gäng låtar av - surprise, surprise - Tom Odell.
Puss.
53
Kämpar för uppmärksamhet
