,,,
Ytlig. Dum. Förlorat intellekt. Korkad.
Min självkänsla ligger inte på topp och de här är fyra utav de främsta anledningarna. Jag önskar så himla starkt att jag inte skulle bry mig ett dugg om vad folk tycker eller säger om mig, och till viss del stämmer det. Vissa saker bryr jag mig inte alls om vad folk tycker, men vad folk tycker om mitt intellekt och mitt förstånd har den senaste tiden blivit en oerhört svag punkt för mig.
Jag tycker om materiella ting, såsom kläder, prylar. Jag tycker även om människor, men inte alla - inte ens särskilt många. Förmodligen för att jag inte tycker om mig själv så mycket, Men jag jobbar på det, så satans mycket. Försöker säga och tänka fina saker till mig, om mig, om andra. Något snällt, någon positivt, något omsrogsfullt. Någonting lite glädjande.
Jag bärgar mig inte i självömkan, jag tycker inte att jag förtjänar det. Även där blir det klurigt, det är ju just detta som jag försöker motverka - att inte tycka jag förtjänar någonting, inte förtjänar livet. Men jag vill inte heller förvandlas till någon som älskar att gurgla runt och tycka synd om sig själv, för en mår så dåligt.
Jag skriver inte lika mycket och jag skriver inte lika bra. Jag skriver inte någonting som ger mig det jag vill, jag skriver bara stela texter. Skräp. Hela den här texten är skräp. Jag borde inte publicera den, men det kommer jag. Jag publicerar skräp på en skräpblogg. Jag matar er med skräp, tvingar i er skräp.
-=+
Tar tråkiga hipsterbilder.
Dricker mycket lemonad. (Ps, här har jag på mig en av mina favvoklänningar, från acne!)
Skulle gå och laga min mobil på emporia, sen kom jag på att de hade 7D bio, så då testade jag och mamma det! Det var kul, men föga imponerande. Lite halvdant helt enkelt.
Spegelfoto på Casual Street Foods toa. Deras fisktacos var något av det godaste jag någonsin ätit. "Fisktacos" låter jätteäkligt, jag vet, men det är extremt gott.
Chevremackor, te och yoghurt med müsli, nötter och honung är något som jag överkonsumerar.
Mamma var på bokmässan och kom hem med massa nya böcker! Jag blev superglad.
Sorry I'm not sorry över alla spegelbilder från olika restauranger.
_-_-
Det låter dumt och det låter skruvat. Men frågan är inte hur det låter, frågan är vad som görs. Ska jag göra det igen? Ska jag förlora mig själv. Ska jag släppa alla tyglar och låta stormen ta mig, välkomna den med armarna hängande vid sidorna? Jag ska det.
Men ingenting görs. Tyglarna släpps och armarna hänger, men ingenting griper tag i mig. Det nuddar mig, skakar om mig och lämnar mig sedan ensam igen. Jag försökte välkomna stormen men den ville inte ha något välkomnande. Den ville lämna mig på den kalla hårda marken, där jag kan känna vinden slå mot ansiktet men inte får flyga, inte för mer än en sekund. Den vill inte se mig i ögonen och bära mig vidare, den ville bara ruska och skaka, vrida och vända, kasta och släppa.
Jag gör ingenting åt det. Jag vågar inte och jag klarar det inte. Jag står kvar, på samma fläck som innan. Kroppen speglas av rivsår och kyla. Jag flyttades inte ens en meter framåt.
