Demo.blogg.se

Där kommer det. Från botten av det jag kan kalla mig själv. Svällandes upp genom det som anses vara min kropp och kringlandes kring mina tankar. Slutligen griper det tag om allt bara för att slita det loss från varandra, kasta delarna över rummet och låta dem långsamt och plågsamt försöka finna varandra igen. Försöka bygga ihop sig till en hel enighet igen. Än så länge ligger de dock kvar i sina hörn, förstörda och ruttnande. Och jag kan känna varenda liten del, förstöras och ruttna. För varenda liten del är en liten del av mig.

Ännu ett par supernöjda på semester.

Och detta var så gott så ja heja mig för englassbild då jag försöker undvika matbilder.

Hemma och gott med lunch och fika.

Jag lekte "ingen kom på min fest sitter ensam med plockmat".

God glass.

Går från vattenfallet.
Vandrar fortfarande bort från det.

Snart åker jag hem. Puss

 

The sweet taste of materiell glädje. Köpte nya adidas i min favvomodell dvs Gazelle och de var sådär perfekt pudrigt rosa och glänsande svarta.

Nu ska jag äta frukost.

POK

 

Jag känner hur det tär mig sönder från insidan och mitt huvud säger att det är fel, att det är så fel så fel. Det har gått år av ångest, av depression, av attacker. Nu skulle det vara över. Det hade varit lugnt i flera månader, jag hade skrattat på riktigt. Jag har skrattat på riktigt. Men nu är det tillbaka, nu är det tillbaka så starkt. Det kom på en minut och det slukade mig från alla håll och kanter, svalde ner mig i sitt djup och stängde utgången. Ljusglimtarna är färre och mindre. Spegelbilderna är borta och skriken högre.

Inatt vaknade jag upp av att jag grät, av att det sved i hela kroppen och hur mitt ansikte var genomvått av tårar. Det slutade inte. Det sved och det sved och det sved i ögonen. Jag kunde inte röra en enda muskel och tårarna bara fortsatte. En efter en rann de ned för min kind, ner för hakan, ned för ansiktet. Kudden under mig blev blöt och jag försökte lyfta mina armar, försökte ta mina händer mot mitt ansikte för att få bort det. För att inte kvävas av gråt. Men det gick inte. Efter ett tiotal minuter av orörlighet fick jag upp en hand och jag drog den över hela ansiktet, tryckte täcket mot ögonen för att få bort det onda. För att få ansiktet torrt. Sen vände jag på mig och somnade om.

När jag väl vaknade på morgonen skakade jag av mig nattens gråt och ångest och tvättade bort saltet som uppstått av mina tårar från ansiktet och så var det som att det aldrig hänt. Och jag intalade mig att det aldrig kommer hända igen. Det är som att ljuga för sig själv om och om igen.

 

Jag springer allt var jag kan, jag sover massor och jag vistas ute i friska luften. Alltalltallt som jag ska göra för att må bra gör jag, men mina tankar är ändå svarta. Bäcksvarta. Som himlen i december utan några stjärnor. Ingenting är värt någonting. Inget skratt kommer någonsin klinga äkta. Inga ögon kommer glittra. Det är hopplöst. fullständigt hopplöst. Manipulativ arrogant narcissist.

Ingenting kommer bli bättre av att jag pressar ned mig så starkt och mycket jag kan. Det är ett vidrigt beteende men jag gör det ändå.

Släpper inte taget men låter allt som är jag sväva ur mina fingrar ändå, rakt ut i ingenting. Allt som jag består av, varernda liten cell släpper taget och svävar uppåt, nedåt, åt sidan. De utgör sig inte för att vara goda, inte heller onda. Allt är borta men smärtan stannar kvar, så verklig och så himla stark. Starkare än på flera månader gnolar den vidare, skrapar och svider, smäller och slår hårda slag mot magen och bröstkorgen, mot benen tills de somnar, domnar, försvinner.

Mitt lov verkar gå ut på att stänga in mig på mitt rum och titta på mina favoritfilmer och parks and recreation om och om igen. 

 

 

 

Det finns nästan inget som är så bra som det Sofia Coppola skapar.

 

Har sovit alldeles för lite. Ser sliten och utmärglad ut. Har ätit ofantligt många kärleksmums och sett oräkneliga avsnitt av Parks and Recreation. Mina naglar är neongula, de speglar därmed inte mitt humör det minsta, men jag får väl låtsas.

Allt går ut på att göra ingenting men allting, jag gör allt för att känna någonting men i mig är det stilla. Ingenting rör sig det minsta, inte under dagarna iallafall. Vissa nätter kommer det fram, som att ett sprängmedel har laddats i dagar, det smäller och ångesten fyller varje cell, varje mikroorganism som jag är uppbyggd av smäller och skriker. Som en enorm explotion - plötsligt är allt jag inte vill känna där. Känslorna jag ber om att få känna rör mig aldrig, istället fyller ångesten mig konstant.

Hej, idag grämer jag mig över att

1, Jag är trött

2, Jag är på gränsen till en ångestattack nästan hela tiden och går därmed runt på helspänn för att kontrollera mitt humör och mitt beteende

3, Senaste Girls är inte ute fastän att det är måndag

4, Imorgon är det friluftsdag och jag ska därmed "vintervandra" i 5 timmar.

 

Dag 4 som sjuk. Rastlösheten ligger på topp men hostar ut mina organ och ska gå till läkaren med den. Febern har sjunkit och jag mår inte konstant illa längre, så det går uppåt iallafall. Kännder dock ungefär som på bilden och kollar bara på Twin Peaks dagarna i ända.

Tom Odell – I Know Hoppas det finns biljetter kvar, nu när han spelar på Stora Vega istället.

PUSS

 

ps. tack för alla fina kommentarer<3 obs skoja, ni kommenterar ju aldrig någonsin herrejistanes. Ni är ju ändå förvånansvärt många som letar er in varje dag. <3 för det.

Det gäller att inte låta mörkret ta över, att inte glömma vad som finns. Ta istället mörkret, för tillsammans med mörkret kommer numera ibland känslor. För första gången på år kommer de tillbaka, utan att vara panikartade. De kryper fram och fyller vissa delar av kroppen, småsmå delar, men de är ändå där. De existerar. Jag känner litelite glädje, jag känner litelite glädje.

Så för att ta vara på dessa minuter av värme och vibrationer dansar jag på stolar, hoppar upp och ned, sjungersjungersjunger och skrattar. Så mycker det bara går.

Jag håller tummarna så hårt för att känslorna ska komma lite under dagen också. Ibland gör dem det, i några sekunder.

Men oftast inte, oftast är allt grått och stilla. Det enda som känns är dem förevigt gnolande och skavande känslan i hela kroppen, den som inte riktigt känns, men ändå finns.

Så jag håller mig vaken så länge som möjligt, för när jag vaknar på morgonen är allt stilla.

Så stilla.

 

Åkte till farmor  och pyntade granen.

 

Det är inte lätt.

Det är ett svart hål.

Allt som var ligger i mörker, det ljusas endast upp i stunder som denna.

Då jag drar handen över hela ansiktet, trycker fingrarna hårt mot ögonen och försöker andas som man ska. Då jag sänker ljusstyrkan så mycket det bara går för att det inte ska lysa så starkt att du bredvid mig vaknar.

Men det går inte. Ingenting går. Jag trycker fingertopparna hårdare mot ansiktet, mot ögongloberna, mot kindbenen och jag lugnar ned andningen, jag lugnar ned den så mycket att allt lägger av. Det slutar bara. Jag håller andan så länge jag kan, omedveten om att det är det jag gör. Jag kan bara inte förmå mig att släppa ut luften och andas in ny, det har tagit stopp. Det kanske innebär att allt borde ta stopp nu. Inte allt i världen, allt som är jag. Allt som är jag kanske redan borde vara slut, att andetagen stannar är tecken på att jag har stannat för länge, ett tecken på att det är slut nu.

24 är för övrigt ett av mina favorittal. Det är förjävligt att det skulle bli som det blev.

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?

Japp

 

Vilka länder besökte du?
England, Tyskland, Kenya, Tjeckien, Danmark och Portugal. Sverige också, såklart. (Oj, vad många länder jag besökt??)

 

Vad var din största framgång 2013?
Jag vet inte faktiskt, att jag mått relativt bra och under längre perioder antar jag. Och typ att jag gick ut med toppbetyg med tanke på min frånvaro osv. Gött!

 

Bästa köpet? 
Ingen aning. Har köpt oerhört många grejer som gjort mig glad.

 

Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Ja!

Ja, såklart. Tyvärr. Men inte helt förstörd ledsen iallafall.

 

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2013?
Detta råkar vara det första året då jag sitter här och funderar över vilka låtar som representerat mitt 2013 (gör alltid en lista på de 10 låtarna som främst representerar mitt år)

 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag vet faktiskt inte? Jag vet inte om det har vart ett bra år eller inte, det har varit förvirrande, både bra och dåligt. Men jag har haft oerhört roliga tider!

 

Vad önskar du att du gjort mer?
Hånglat under hösten tror jag faktiskt? Hahaha

 

Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit ledsen och sådär.

 

Blev du kär i år?

Nej. Det tror jag inte. Har ju inte så lätt för att bli kär.

Favoritprogram på TV?

Hmm.. Just nu är jag totalt inne i en Downton Abbey period, älskarälskarälskar det. Ååååh.

 

Bästa filmen?
Eh, så svårt? Gravity var oerhört bra! Har gått på bio väldigt mycket, väldigtväldigt och alla filmer blir ju bättre på bio. Stuck in love blev jag ju kär i. Shutter island var sjukt spännande?? För svår fråga.

 

Bästa boken du läste i år?
Svårt.Har inte läst så mycket i år som jag egentligen velat. Jag läste (som vanligt) min favoritbok igen, så jag tycker ju att det är den bästa boken jag läst, så tänker ta en annan som även den var oerhört bra (men som var en novell), nämligen Bonjour Tristesse.

 

Årets bästa låtar?
Beyonces nya<3<3<3 Och en himla massa andra likväl. Kanske listar dem en annan gång.

Bästa matupplevelsen? 
Panerad ost från babylon i Stockholm! Och typ flera ställen i Berlin (#berre2k14 pepp) som jag och Anna råkade hamna på, även de vi bestämde oss för. White trash är alltid en go' matupplevelse. Men när jag och Anna var superhungriga och råkade trilla in i det godaste våffelstället någonsin, herregudars.

 

Något du önskade dig och fick?
 
Ja! En himla massa grejer faktiskt. Har fått det mesta jag önskat mig., materiellt sätt. Får ju aldrig fred på jorden, slut på naturkatastrofer osv även om det listas högst på listan varje år. 

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2013? 
Åt goda grejer och umgicks med såna jag tycker om. Öppnade paket och skrattade mycket.

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Förmodligen. Men det behövs inte nu.

 

Vad fick dig att må bra?
De där människorna jag tycker om, sommaren, glädjen.

Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?
Hmm.... Det kommer jag komma på om ca 1 och en halv minut tror jag, då jag redan publicerat detta.

 

Vilken kändis var du mest sugen på?
Alltså, så svårt???? Sjukt sugen på Austin Butler ca hela tiden. 

 

Vem saknade du? 
Jag vet faktiskt inte, ingen specifik som försvunnit sådär. Eller jag har saknat människor i perioder, såklart, men inte någon under hela årets gång.

 

De bästa nya människorna du träffade? 
Svårt igen, alla som jag funnit intressanta och kommit nära.

 

Högsta önskan just nu?  
Att det mesta blir bra/bättre/bäst. 

 

Puss!