Demo.blogg.se

Har sovit alldeles för lite. Ser sliten och utmärglad ut. Har ätit ofantligt många kärleksmums och sett oräkneliga avsnitt av Parks and Recreation. Mina naglar är neongula, de speglar därmed inte mitt humör det minsta, men jag får väl låtsas.

Allt går ut på att göra ingenting men allting, jag gör allt för att känna någonting men i mig är det stilla. Ingenting rör sig det minsta, inte under dagarna iallafall. Vissa nätter kommer det fram, som att ett sprängmedel har laddats i dagar, det smäller och ångesten fyller varje cell, varje mikroorganism som jag är uppbyggd av smäller och skriker. Som en enorm explotion - plötsligt är allt jag inte vill känna där. Känslorna jag ber om att få känna rör mig aldrig, istället fyller ångesten mig konstant.