Demo.blogg.se

Det gäller att inte låta mörkret ta över, att inte glömma vad som finns. Ta istället mörkret, för tillsammans med mörkret kommer numera ibland känslor. För första gången på år kommer de tillbaka, utan att vara panikartade. De kryper fram och fyller vissa delar av kroppen, småsmå delar, men de är ändå där. De existerar. Jag känner litelite glädje, jag känner litelite glädje.

Så för att ta vara på dessa minuter av värme och vibrationer dansar jag på stolar, hoppar upp och ned, sjungersjungersjunger och skrattar. Så mycker det bara går.

Jag håller tummarna så hårt för att känslorna ska komma lite under dagen också. Ibland gör dem det, i några sekunder.

Men oftast inte, oftast är allt grått och stilla. Det enda som känns är dem förevigt gnolande och skavande känslan i hela kroppen, den som inte riktigt känns, men ändå finns.

Så jag håller mig vaken så länge som möjligt, för när jag vaknar på morgonen är allt stilla.

Så stilla.