Demo.blogg.se

Det är inte lätt.

Det är ett svart hål.

Allt som var ligger i mörker, det ljusas endast upp i stunder som denna.

Då jag drar handen över hela ansiktet, trycker fingrarna hårt mot ögonen och försöker andas som man ska. Då jag sänker ljusstyrkan så mycket det bara går för att det inte ska lysa så starkt att du bredvid mig vaknar.

Men det går inte. Ingenting går. Jag trycker fingertopparna hårdare mot ansiktet, mot ögongloberna, mot kindbenen och jag lugnar ned andningen, jag lugnar ned den så mycket att allt lägger av. Det slutar bara. Jag håller andan så länge jag kan, omedveten om att det är det jag gör. Jag kan bara inte förmå mig att släppa ut luften och andas in ny, det har tagit stopp. Det kanske innebär att allt borde ta stopp nu. Inte allt i världen, allt som är jag. Allt som är jag kanske redan borde vara slut, att andetagen stannar är tecken på att jag har stannat för länge, ett tecken på att det är slut nu.

24 är för övrigt ett av mina favorittal. Det är förjävligt att det skulle bli som det blev.