Demo.blogg.se

Ytlig. Dum. Förlorat intellekt. Korkad.

Min självkänsla ligger inte på topp och de här är fyra utav de främsta anledningarna. Jag önskar så himla starkt att jag inte skulle bry mig ett dugg om vad folk tycker eller säger om mig, och till viss del stämmer det. Vissa saker bryr jag mig inte alls om vad folk tycker, men vad folk tycker om mitt intellekt och mitt förstånd har den senaste tiden blivit en oerhört svag punkt för mig.

Jag tycker om materiella ting, såsom kläder, prylar. Jag tycker även om människor, men inte alla - inte ens särskilt många. Förmodligen för att jag inte tycker om mig själv så mycket, Men jag jobbar på det, så satans mycket. Försöker säga och tänka fina saker till mig, om mig, om andra. Något snällt, någon positivt, något omsrogsfullt. Någonting lite glädjande.

Jag bärgar mig inte i självömkan, jag tycker inte att jag förtjänar det. Även där blir det klurigt, det är ju just detta som jag försöker motverka - att inte tycka jag förtjänar någonting, inte förtjänar livet.  Men jag vill inte heller förvandlas till någon som älskar att gurgla runt och tycka synd om sig själv, för en mår så dåligt.

 

Jag skriver inte lika mycket och jag skriver inte lika bra. Jag skriver inte någonting som ger mig det jag vill, jag skriver bara stela texter. Skräp. Hela den här texten är skräp. Jag borde inte publicera den, men det kommer jag. Jag publicerar skräp på en skräpblogg. Jag matar er med skräp, tvingar i er skräp.