Demo.blogg.se

Det låter dumt och det låter skruvat. Men frågan är inte hur det låter, frågan är vad som görs. Ska jag göra det igen? Ska jag förlora mig själv. Ska jag släppa alla tyglar och låta stormen ta mig, välkomna den med armarna hängande vid sidorna? Jag ska det.

Men ingenting görs. Tyglarna släpps och armarna hänger, men ingenting griper tag i mig. Det nuddar mig, skakar om mig och lämnar mig sedan ensam igen. Jag försökte välkomna stormen men den ville inte ha något välkomnande. Den ville lämna mig på den kalla hårda marken, där jag kan känna vinden slå mot ansiktet men inte får flyga, inte för mer än en sekund. Den vill inte se mig i ögonen och bära mig vidare, den ville bara ruska och skaka, vrida och vända, kasta och släppa.

Jag gör ingenting åt det. Jag vågar inte och jag klarar det inte. Jag står kvar, på samma fläck som innan. Kroppen speglas av rivsår och kyla. Jag flyttades inte ens en meter framåt.